every day goes on by, whether you like it or not. you just have to make sure to make the best of it. love, laugh and just live life to the fullest.
jag kan inte fatta att de imorgon är 8 månader sedan.
8 jävla månader. men jag är ändå stolt över migsjälv,
faktiskt. för jag trodde inte jag skulle klara de. jag
ville bara dö. men inte nog med att jag klara de, jag
hitta något så mycket bättre. helt otroligt mycket
bättre. villket jag inte trodde gick. rätt roligt, hur fel man kan ha.
jag minns hur ont de gjorde, hur jag tyckte livet inte
var värt att leva. hur jag grät, grät utan att kunna sluta
i flera veckor. men jag lyckades sluta. jag grät om
nätterna, i månader. många månader. men sen dök
de upp något, eller rättare sagt någon, som fick mig
fälla färre tårar för varje natt som gick. grejen är den,
att tårarna. dom fällde jag inte för dig, utan oss.
du var, och är, ingenting mer än en patetisk och
omogen fjortis i mina ögon. men tiden med dig, jag
trodde den betydde något för mig. villket jag idag
inser att den verkligen inte gjorde, fyfan vad jag skäms.
men då, då var du allt för mig.
jag vill tacka alla ni som fick mig inse villken
idiotisk tönt du är. jag må vara elak, jobbig,
hemskt irriterande, grinig och lättretlig.
men vafan, till och med jag förtjänar någon
bättre än dig. och nu har jag fantimej hittat
de. som jag ska spendera lite tid med, istället
för att sitta och skriva om någon
som inte betyder ett jävla piss längre
utan bara ses som patetisk i mina och
så många andras ögon.
Kommentarer
Trackback
